Ett bildband är helt enkelt en lång remsa 35 mm-film med ett antal fotografier 24x36 mm, det vill säga det vi i dag kallar småbildsfilm för bruk i stillbildskameror. Bildband användes som pedagogiskt hjälpmedel åtminstone in på 1970-talet. Här visar vi, ruta för ruta, ett instruktionsbildband avseende kpist m/37-39. Ta gärna en titt på denna månads föremål som är just en kpist m/37-39.

Mer om bildband och olika projektor finns att läsa längst ned på denna sida.

 

Icke brandfri! Nej verkligen, den kan rentutav vara explosiv.

En (bild-)projektor projicerar en transparent bild, vanligtvis på en skärm. De första praktiskt användbara projektorerna konstruerades tidigt på 1800-talet.

In på 1960-talet användes skioptikonapparater för att visa "ljusbilder". Så småningom ersattes de av diabildsprojektorer. Båda projektortyperna kunde visa både ramade diabilder och bildband.
Vissa skioptikonapparaterna kunde till och med projicera bild från t ex böcker eller tidningar som lades in i apparaten.
Nutidens projektor projicerar digitala bilder (och video) som levereras från en ansluten dator. Alternativt visar man bilder och video på storbildsskärm, d v s en stor elektronisk skärm som är ansluten till en dator.

Här ovan visar vi ett bildband från 1947.

Skioptikon (grekiskan skia, skugga, och optikos, "som hör till synen") eller diaskop är således en projektor för genomskinliga bilder och föregångare till diaprojektorn.

Ett skioptikon består av en ljuskälla – till exempel en glödlampa eller, vanligare vid kraftigare apparater, en båglampa eller en acetylengaslåga – en konkav spegel och kondensorlinser som samlar ljuset från ljuskällan, någon slags hållare för den transparenta bilden och ett projektionsobjektiv. Bilden projiceras på en skärm.

 

 

 

Har du något att berätta om månadens fotografi? webmaster@dalregementetsmuseer.se