Magnus Stenbock
Chef för Dalregementet
1700-1706

Dalregementets marsch sedan 1939
Stenbocksmarschen
Text: Magnus Stenbock      Musik : Olof Lindsten

I "Musik-Lexikon" 1864 hävdas följande:
" Marsch bussar! gån på uti Herrans namn. En marsch, som konung Carl XII alltid, innan han började någon drabbning, lät sina trupper afsjunga, dock först sedan psalmen: »Vår Gud är oss en väldig borg» blifvit sjungen. Marschen anses vara författad af Carl XII:s ryktbare härförare, grefve Magnus Stenbock; deraf namnet: Stenbockens marsch; den finnes, efter en af E. J. Arrhén von Kapfelman utgifven bearbetning i stämmor, införd i A. J. Arvidssons »Svenska Fornsånger» (II, N:o 162). "

Att Stenbocksmarschen avsjöngs före varje drabbning är väl ganska tveksamt, men det finns än i dag unisonsångarentusiaster som ibland sjunger Stenbocksmarschen trots att det i vissa passager är lite knepigt att få texten att gå ihop med musiken. Texten är krigisk och fosterländsk så det förslår, den författades ju för 300 år sedan av Magnus Stenbock. Om det var före eller efter hans tillträde som chef för Dalregementet vet vi inte.
Upphovsmannaskapet anses numera säkerställt både vad gäller texten och musiken.
Marschnytt
nr 15 Maj 1972
 

Lite mer om Stenbock
och Lindsten

    Carl Snoilsky:
Stenbock vid svarvstolen

Texten kan ju ha förändrats något under århundradenas lopp men så här anser vi i dag att den ska vara för att vara sångbar:


Marsch, bussar! gån på uti Herrans namn,
Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an,
Given fyr, bräcken av, tagen pliten i hand,
Gån på! frukten ej varken mord eller brand.
Gån på, ja gån på för vårt fädernesland!
Att våga sitt liv för sin konung och släkt,
Det är både Gudi och människom täckt,
Och därför ska vi käckt,
I vår blåa dräkt,
Gå på, stå, dundra och slå,
Ja, dem klå alla så,
Att de döda ligga neder som strå.

Fast litet förskräcker oss fiendens hop,
Skönt han skulle komma med mordiskt skri och rop,
Med sina stolta bussar, till oändeligt tal,
Till häst och till fot över berg och dal;
Dock göra de oss intet kval.
Ty himlen, som vet att vår sak han är god,
Han giver oss styrka av krafternas flod
Och styrker så vårt blod
Till ett oändligt mod,
Så att man kan spörja försann,
Huru städer och land
Bliva frälsta genom vår tappra hand.

Hallå! Mina bussar! hör trumman hon går,
Valthornen de klinga, och marschen nu man slår.
I Svealandsens hjältar! I ställen eder opp,
Gån på! sluten väl uti fullan tropp,
Gån på, ja gån på med friskt mod och hopp!
Helt litet vi akta, att vi äro få,
Uti Gudi så äro vi många ändå.
Ja! låt oss nu gå på,
Och redeliga stå,
Så att vi måga si',
Hur de fly liksom bi.
Ty ännu står Gud Sveriges konung bi!