|
|
|
|
I den här artikeln presenterar vi en man som visserligen inte tillhörde Dalregementet särskilt länge, men som utgör ett typiskt exempel på hur samhället under 1800-talet mer och mer utnyttjade armén i allmänhet och dess officerare och underofficerare i synnerhet för rent civila och fredliga ändamål.
Gift 1852-12-14 i Göteborg med Emilia Ulrika Blidberg, född 1821-02-26, död 1914-05-24 i Stockholm, dotter av handlanden Peter Blidberg och Ulrika Eleonora Hjelmberg. Barn: Peter Adolf, f 1860, död s.å, Anna Charlotta Ulrika, f 1867 Fredrik Vilhelm, f 1869 Officersexamen 1844-03-28, underlöjtnant utan lön vid Dalregementet och Livkompaniet s.å, 04-10 och med lön s.å. 08-02
Transporterad till ingenjörkåren
1845-08-18, löjtnant i armen 1854-06-01 RVO 1862, LLA 1867, LFrKA 1871, KVO l. klass 1888, RNO 1866, RNStoo 1882, Riddarhusets GM. Edelsvärd var kommenderad till Strömholms nya kanalbyggnad 1844, till Vaxholms och Carlstens fästningar 1845-50 och vid fortifikationsarbeten i Göteborg och nya Elfsborgs fästning 1850-60, tidvis som fortifikationsbefälhavare. Han var arkitekt vid Statens järnvägar 1855-95, där han gjorde ritningar till nästan alla dåtida stationsbyggnader. Han var också arkitekt och byggnadschef för skilda byggnader i olika delar av landet som t ex Haga kyrka och Engelska kyrkan i Göteborg, kyrkorna i Trollhättan och Jonsered, industriutställningsbyggnader i Karlstad och Stockholm och Riddarhusgården i Stockholm. 1850-65 bevistade han riksdagarna på Riddarhuset och 1867-87 var han ledamot av stadsfullmäktige i Stockholm varunder han i 12 år var ledamot av byggnadsnämnden. Ledamot av lantbruksakademien 1867 samt av dess förvaltningskommitté 1867-88 och hedersledamot 189l. Han var vidare ledamot av Kungl Akademien för de fria Konsterna 1871 och senare dess vice preses 1898 och preses 1902. 1891 blev han ledamot av Statens inköpsnämnd för förvärvande av konstverk till Nationalmuseet. Under åren 1850-83 företog han inte mindre än sju olika studieresor till kontinenten och England, bl.a. världsutställningarna i London och Paris. Vid 94 års ålder utgav han en broschyr om esperanto med titeln "Världsspråket och världsfreden". I recension skrevs att "Major Edelsvärd är oaktat sin ålder i full besittning av alla själsförmögenheter, om också ålderns krämpor, alltsom oftast gör sig förnimbara". Själv förklarade han att "inte kan man sitta med händerna i kors när som jag har arbetat i 80 år". I ett brev till Dalregementet 1912-04-10 berättar major Edelsvärd, då 88 år, följande minnen från arbetskommenderingen vid Strömholms kanal: "Dalregementet hade 320 man arbetande vid kanalbygget, därav en del under befäl av löjtnant Tjäder detacherad till Västanfors. Vid huvudstationen Seglingsberg, fördes befälet av kapten Schultin, vidare löjtnant Scheven och underlöjtnant Edelsvärd. Soldaterna arbetade i allmänhet flitigt och ordentligt samt synes gott göra skäl för sin avlöning, 13 skilling och 4 runstycken i banco för ett helt dagsverke. —Endast söndagar buro de uniformen. Att se dessa duktiga soldater i sina vackra olika sockendräkter, uppställda t ex vid korum morgon och afton, var imponerande. Högeligen tilltalande var deras uppträdande, ett samtal utanför tjänstgöringen började en och annan äldre hedersbuss stundom med "hör du löjtnant", som mycket gladde mig att höra. Deras uppträdande var utmärkt. Under hela tiden maj-oktober behövde ske endast en bestraffning. En stackare frestad i någon lönnkrog fick för förnyade fyllerier 25 prygel (kanske det sista prygelstraffet vid regementet) och jag befalldes det obehagliga att övervaka exekutionen, som utfördes aven korpral i närvaro av några soldater. Hemtågandet till Dalarna var intressant. I teten, efter trumslagarna, följde sångare av alla grader, därefter de utryckta rotarna i långa led. Då och då dånade fosterländska sånger, soldat- och allmogevisor, allt bidragande till det goda humöret. Efter fem nattkvarter i Engelsberg, Norberg, Avesta, en bondgård i Säters stad, kommo vi före middagen fram till Rommehed. Här mötte oss, förutom översten, 11 officerare av olika grader. Sedan Reg. Chefen, på grund av kapten Schultins skriftliga och muntliga rapporter, tackat truppen för god arbetsflit vid kanalbygget och för utmärkt gott uppförande, blef densamma hemförlovad. Kompanikontingenterna avtågade efter middagsmålet åt olika håll. Jag presenterades för alla de äldre kamraterna och en enkel, bra middag intogs i officerssalen, derunder vi välkommnades". -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- Mer att läsa finns i Officeren
som arkitekt och konstnär i det svenska 1800-talet av Bo
Lundström, 1999 |
1844/0410