Författaren inleder med ett
djuplodande resonemang som efter många sidor leder fram till behovet av
kokvagnar, eller åtminstone ihopfällbara fältspisar av stålplåt. Vi saxar några
rader här och där:
(klicka här för ritning)
Under hvarje arbete, som en människa utför, sker en förändring i de muskler, som tagas i anspråk för arbetet, hvilket ger sig uttryck i känslan af trötthet. Ofta behöfves blott en tid af hvila för att muskeln skall återtaga sin förra kraft, då t. ex. den ersättning, som muskeln behöfver, är ringa, och så länge denna ersättning kan tagas ur kroppen själf; men man kan ej ständigt ösa ur en brunn, som ej har tillräckliga tillflöden. För det mesta behöfver kroppen därför ersättning, i form af föda, för det utförda arbetet. ...................
..................... Det är ej nog, att tillgång på sund föda under ett kommande krig finnes; man måste äfven se till, att densamma kommer soldaten till godo just då han mest behöfver den, och på ett sådant sätt, att ej hans hvila störes genom denna födas framskaffande och beredning, utan så vidt möjligt är förenkla båda genom att draga nytta af gjorda erfarenheter vid försök härutinnan.
Af alla vapenslag. torde infanteriet vara det sämst lottade, både då det med sin tunga packning går till anfall genom skog och mark och när det kommer i bivack efter de svåra ansträngningarna. ………..
……….. Under gynnsamma omständigheter åtgå dock vid pass 3 timmar, innan truppen fått gräfva, koka och äta samt är färdig för hvilan efter dagens ansträngningar. Vid ogynnsam väderlek och vid dröjsmål af trängen kunna dessa trenne timmar, som åtgå före hvilan, utsträckas till 4 eller mera. Hvarje minut, som ökar denna tid, stjäl en dylik från den åt soldaten, kanske ofta allt för kort, tillmätta hvilan…….............…
….................... På detta sätt kunna stora rubbningar uppstå, hvilka beröfva soldaten stundom föda, stundom hvila, ibland bådadera.
Det är ju en af hvarje officer känd sak, att blott några få man uttagas af hvarje kompani för gräfning och kokning: men det är ett lika kändt faktum, att kokgropen och eldarne utgöra ett häfdvunnet samlingsställe för allt manskapet, så länge kokningen pågår. En del står där för att värma sig och en annan del för att höra på eller utbyta soldatkvickheter och annat prat om dagens händelser samt att under den tid man måste vänta på matens färdigkokning öda penningar vid marketenterivagnarne för att stilla sin hunger.
Slutligen ledsna soldaterna dock på att vänta; de gå och lägga sig till hvila. Efter en stunds slummer väckas de med ropet, att maten är färdig till afhämtning. Om de då känna sig mätta, mottaga de densamma blott för att kasta bort den eller skänka bort den till svinmat åt någon ekonomisk landtbo; och somliga, fastän ej fullt mätta, och alltså mindre arbetskraftiga för nästa dag, fortsätta hellre den påbörjade hvilan......................
............................Det hände en afton under senaste stora manövern i Dalarne, att regementet kom i bivack på orätt plats kl. 9 e. m. Trängen, som ej var beordrad till detta ställe, anlände först en timme senare. Det gick trögt med gräfning och kokning i mörkret. Man blef ej färdig att äta förr än efter klockan 12 midnatt och kom således ej till ro förrän närmare 2 på morgonen. Och redan kl. 4 f. m. hade ett par kompanier order om att gå på förpost......................
…………..Vissa vapenslag, såsom artilleriet och ingeniörtrupperna, hafva erhållit en kokapparat, konstruerad så att maten efter ett uppkok färdigkokar under marsch, så att truppen kan utspisas med varm mat så snart den kommer i bivacken; de 3 eller 4 timmarne för kokning bortfalla sålunda, och strax efter födans intagande i bivacken skulle större delen af truppen kunna gå till hvila………………..
Aha! Är
det någon som vet vad det var för "apparat" och hur den transporterades?
Var god meddela
webmaster@dalregementetsmuseer.se
Författaren åstadkommer så småningom i huvudsak det vi i dag kallar för Kravspecifikation. Han levererar till och med ritningar men dessförinnan berättar han entusiastiskt om en rysk kokvagn :
Sedan denna uppsats fullbordats, har i en amerikansk tidskrift stått att läsa, att en kokvagn användts af de ryska trupperna i Kina samt vid 1901 års manöver.
Beskrifningen af denna kokvagn,
tagen ur den amerikanska tidskriften, är följande: En stor järnkittel, snarlik
en ofantlig tekopp, sitter på axeln af en lätt vagn. Ibland är vagnen försedd
med förställare, liknande en kanons, då förställaren och kusksätet användas till
förrådsrum.
Kitteln täckes af ett med gångjärn försedt lock, som fastskrufvas med skrufvar och är försedt med säkerhetsventil. Under kitteln är en eldstad af järn anordnad, med eldstadsluckan på vagnens baksida. En 60—90 cm. hög skorsten åstadkommer drag och bortför röken.
Innan trupperna bryta upp, fylla de män, som hafva hand om kokvagnarne,
kittlarne med vatten samt ilägga kött och rotsaker. Omkring två timmar innan man
når bivacken tändas eldarne och anrättningen börjar snart koka, så att när
truppen gör halt, är ett mål af kraftig soppa och kokt kött redan färdigt.
Den amerikanska uppsatsen slutar sålunda: ‘Denna kokvagn är öfverlägsen hvarje
annan fältutrustning, som nu är i bruk i någon af Europas arméer. »
Således, om vi i korthet rekapitulera de fördelar vi skulle erhålla af den
föreslagna kokvagn för svenska arméen i fält, så blefve det följande:
1) Varm mat kan utan dröjsmål utspisas hvilken tid på dygnet som hälst och maten
kan hållas varm under 8—l0 timmar.
2) Samtidigt med kokningen kan bröd bakas, äfvensom annan föda, som anrättas
förmedelst ugnsvärme. Äfven matrester från förgående dag kunna anrättas i
aptitlig form, hvilket skulle blifva en direkt besparing, enär de eljes komme
att bortkastas.
3) Koncentreradt kaffe, the eller choklad kan anrättas och hållas varmt samt vid
utdelningen tillsättas med varmt vatten, så att hela regementet på en gång
erhölle varm morgondryck.
4) Kokfödan kan ej fördärfvas genom vidbränning (eftersom kokkärlen står i
kokande vattenbad), äfven om kockarnes skicklighet vore minimal, och den
blir väl lagad och välsmakande, då den bibehåller aromen.
5) Födan hålles ren och fri från sot och aska.
- 6) Födans anrättande sker utan kraftansträngning af 2 man för en hel bataljon
eller ett helt kavalleriregemente.
7) Afdunstningen vid koknirigen är ringa, så att ingen spädning behöfves under
kokningen.
8) Varmt vatten till diskning af kärlen m. m. finnes till hands efter måltiderna
samt till tvättning och sköljning af det vid diskningen använda linnet.
9) Födan blir lätt transportabel.
10) Kokvagnen lämnar äfven stora förrådsrum för föda, ökar således äfven
utrymmet å trängen.
11) Kokvagnens vattentank kan bekvämt användas som bykpanna för kokning af
större tvätter.
För sjukvården erbjuder kok vagnen utom de uppräknade fördelarne äfven:
1) Steriliseringsugnar för förband.
2) Sterilt vatten för operationer, tvättningar m. m.
3) Vatten för bad.
4) Slutligen badkar i vattentanken, om ej annat finnes.
Kokvagnens vigt och rymdförhållanden.
1. För infanteri (större)
Vigt. | |
A. Kokvagn med 8 kokkärl och 2 stekugnar. | |
Kokvagnen ensam väger.................. | 1,100 kg. |
8 st. kokkärli á 24 kg ...................... | 192 kg. |
Summa |
1,292 kg. |
Rymdmått. | |
Vattentanken rymmer....................... | 260 liter |
Kokrummet: 8 kokkärl á 65 liter...... | 520 liter |
Summa |
780 liter |
Förrådsrum: 2 st. á130 liter ............. | 260 liter |
» 2st. á70 » ............... | 140 liter |
Summa |
400 liter |
Stekrum, bakre ugnen ..................... | 105 liter |
» sido- » ...................... | 95 liter |
Summa |
200 liter |
Pris omkring 3,000 kr.