Ett klipp ur Falu-Kuriren 1975-07-18   

Dalregementet återfick i går sin dotter — Regementets dotter, Lotta Svärd, Mutter Courage — marketenterskan Gustafs-Anna från Rommehed 1906—08 och Falun 1909—11. Gustafs-Anna (Anna Eriksson och efter giftet 1929 Anna Björklund) återsåg regementets garnison efter 60 års bortavaro. Hon kom i rödblommig blå klänning och gul stråhatt i sällskap med dottern Karin Björklund.   Regementets vaktstyrka ryckte ut och omfamnade Gustafs-Anna, och rustmästare Rune Olsson — storskytten — bjöd henne och dottern på kaffe i soldathemmet. Och Gustafs-Anna var pigg som en mört och förgätna namn rann ur henne som ur en datamaskin. — Jag läste om Carl XII och ville absolut komma till krigsmakten i Dalarna. 1906 (då var jag 17 år) fick jag jobb i Östra marketenteriet. — Där fanns Gunhild och där fanns Hilda, och där fanns föreståndarinnan Stina Sellberg, som inte gjorde något annat än beställde varor och förde kassaböcker.

— Jag och de andra flickorna sov i markan. Vi arbetade från 7 till 10 på kvällen. Och så var vi med på manövrer. Jag stod på kärran och sålde. Underbergs Jan-Erik var kusk. — Och beväringarna omringade oss, och allt gick åt. Pris? Åja, 5 öre för en ofylld munk, 10 öre för stora pepparkakor, smörgås med pålägg 15 öre. — En gång blev jag, kusken, hästen och kärran tillfångatagna. Men jag hade officers rang och blev utbytt mot en officer. • Pannkaka for 15 öre — På markan var det alltid fullt. Kaffe och bulle kostade 9 öre och svagdrickan 4 öre glaset. Pannkaka med sylt 15 öre och ett kokt ägg 7 öre. — Och tänk vad stiligt det var med taptot om kvällarna. Musikkåren marscherade genom regementsluckan, och vi flickor stod i fönstret och tittade på. Det glömmer jag aldrig. Gustafs-Anna minns för länge sedan döda gestalter. Den gamle indelte knekten och distinktionskorpralen Berg. Stort, stort skägg på bröstet. Och Anders Hurtig från Älvdalen.

— På Rommehed fanns den tiden fanjunkarna Tillqvist, Rågfeldt och Stadig. Löjtnant Linderdahl (med basrösten) pratade med oss flickor i bland. Major Ericson var en hygglig karl. Jag minns löjtnant Barkman och kapten Schenström (historieskrivaren) och fanjunkare Melin från Gustafs. När regementet flyttade till Falun kom Gustafs-Anna på underofficersmässen. Där gav man dricks. Det hade hon inte fått förut. På Rommehed fick hon 15 kr i månaden i lön samt kost och logi. I Falun 20kr. Regementets dotter glömmer inte sina mannar, fast hon arbetade både lördag och söndag och hela veckan för dem. Och så tog hon själv en svängom då och då. Det var fröjd det’ — Men jösses, va olikt sig det har blivit här ….. Anna Björklund bor i Avesta och är änka sedan 1972 efter Erik Björklund vid Avesta järnverk. Hon hade nog stannat på regementet, om inte hennes far dött. I går var hon hjärtligt glad över att få återse garnisonen. A.