Förre talmannen och statsrådet Thage G Peterson
Tal i Falun den 20/5 2001 vid Dalregementets Kamratförenings årsmöte
publicerat efter välvilligt tillstånd av Thage G Peterson

I mitt arbetsrum i Nacka hänger en tavla med en soldat som sitter i en soffa i den vackra Rommehedsparken med de underbart vackra vita björkarna.
Rommehed 1796— 1996, 200 årsjubileum 15–16 juni, står det på affischen, som jag har ramat in i guldram.

(Thage G Peterson var, i sin egenskap av försvarsminister, hedersgäst vid jubileet på Rommehed 1996. Dalregementet var redan då nedläggningshotat. Den manifestation som regementet, landshövdingen och länets befolkning då presterade på Rommehed vann försvarsministerns höga gillande och Regementet fortlevde tills nästa nedläggningsvåg svepte över landet år 2000. Webmasters anm.)

Jag fäster ofta blicken på tavlan. Den påminner mig om ett landskap –Dalarna – som jag tycker väldigt mycket om. Som jag har inombords. Den påminner om ett ärorikt och starkt regemente; Dalregementet. Den påminner mig om frivilligorganisationer med en sällsynt kraft och aktivitet. Jag sa många gånger när jag var försvarsminister, att just i Dalarna mötte jag svensk militär; officerare och värnpliktiga och försvarets frivilligorganisationer, när de var som allra bäst. Här i Falun och Dalarna mötte jag inställningen att man alltid ska göra bra ifrån sig. Alltid ge järnet.

När jag kom till försvarsdepartementet i oktober 1994 fanns inställningen att försvarets frivilligorganisationer tillhörde det förflutna. Efter ett par veckor i försvarsministerns paradrum fick jag en arbetspromemoria i min hand om att frivilligorganisationerna skulle sättas på en ordentlig svältkur. Hård och brutal. Så att hemvärnsmän och lottor därefter skulle dö sotdöden. I en värld med JAS, YS 2000, Bamse, missiler och robotar finns det ingen plats för “sega gubbar och kärringar”.
Ansågs det.
Men jag hade en annan uppfattning.

Jag stoppade “Operation avveckla frivilligorganisationerna”. Jag gick i motsatt riktning. Inga besparingar gjordes på dessa organisationer. De fick fribrev. Jag mötte mycket spott och spe för mitt ställningstagande. “Hemvärnet och lottorna kan inte försvara Sverige!” Sa de som ansåg att de kunde se in i framtiden. Men man bortsåg ifrån att det svenska militära försvaret då, liksom nu också behöver frivilliga krafter.

Krafter som ute i den svenska vardagen också är goda ambassadörer för vårt försvar. Man bortsåg och bortser än idag ifrån att också det modernaste och tekniskt mest väl utvecklade och sofistikerade försvaret behöver ett vältränat försvarsfolk som kan hemmaterrängen. Som är väl förtroget med lokalbefolkningens boende och verksamheter. Och som känner till de regionala försvarsmöjligheterna.

Det är inte svårt för mig idag att som tidigare försvarsminister hylla Dalregementet för hög försvarsvilja, för utomordentligt goda insatser för Sverige och för Sveriges försvar. I denna hyllning och tack inbegriper jag frivilligorganisationerna och Dalregementets kamratförening.

Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld avgör storleken på vårt eget försvar. Jag tycker att det var för tidigt att överge 1996 års försvarsbeslut. Det borde ha fått gälla över ett par försvarsbeslutsperioder. Jag hade velat se ytterligare några år av demokratisk utveckling och mognad både i Ryssland och i de nya demokratierna i det forna Östeuropa innan ytterligare besparingar hade gjorts på den svenska försvarsbudgeten. Det tar lång tid och kostar mycket pengar att bygga nytt. Tyvärr inser inte alla det! Dessutom: ett försvagat försvar skapar osäkerhet om Sveriges försvarsförmåga. Behovet av hjälp utifrån, blir ett argument för dem som vill ansluta Sverige till NATO.

Jag fortsätter att försvara folkförsvaret. Därför att de bärande tankarna bakom är moderna. Det är en stor risk som Sverige idag tar genom att minska folkförsvarets betydelse till förmån för ännu mer teknik och skrivbordsexpertis. Till och med militärstrategerna som tänkte ut NATO:s taktiska bombningar i Bosnien har tvingats erkänna att det måste finnas människor på marken som kan terrängen. Det fordras regementen, officerare och soldater. Det fordras som jag ser det värnpliktiga pojkar och flickor som kommer direkt från det civila livet in i det militära försvaret. Ungdomar som vill försvara sitt land. Och som vill bygga broar mellan civilt och militärt.

Det svenska värnpliktsförsvaret har fördelen att det varje år tillför försvaret en generation ungdomar som besitter de aktuella kunskaperna om den nyaste tekniken. Om data och elektronik. Just detta bortser många idag ifrån.

Inte heller den militära alliansfriheten är omodern.
Alliansfriheten har aldrig varit ett självändamål. Den är ett medel att trygga vår säkerhet. Det nya säkerhetspolitiska läget i Europa är inget skäl för Sverige att gå med i NATO eller i någon annan försvarsallians. Eller i en europaarmé. Det nya läget är istället ett starkt motiv för fortsatt strikt militär alliansfrihet. Sveriges säkerhet skulle inte gagnas om NATO:s gräns flyttades närmare Ryssland. Jag kan inte förstå varför vi skall medverka till att skapa nya konfliktrisker och ny osäkerhet i vårt eget närområde.
NATO är med sin oförändrade kärnverksamhet inriktat på att möta ett framtida hot från Ryssland. Även om man idag samarbetar med Ryssland om civila uppgifter. Det finns inget nytt militärt NATO så länge som kärnuppgiften att försvara varandra finns kvar. NATO:s militära planering går ut på att möta angrepp från Ryssland. Ingen i NATO:s ledning förnekar detta. Det gagnar inte säkerheten i Europa om någon stat pekas ut som fiende, och om den allians som gör det får fler anhängare.
Ibland verkar det som om Sverige borde pröva något nytt bara därför att det är en ny tid. Jag kan inte se varför Sverige skall överge den säkerhetspolitik som varit så framgångsrik för vårt land och som många länder i vårt närområde, inklusive Ryssland, har uppskattat och respekterat.
Utan en klar rågång från regeringens sida så finns risken att Sverige i praktiken blir medlem av militära allianser och gemensamma arméer, utan att vi behöver ansöka om ett formellt medlemskap. Den militära alliansfriheten är inte bara hotad. Den avvecklas av utvecklingen och av regeringens agerande.
Vi närmar oss idag NATO med stora steg.

• För några år sedan sa vi att vi lägger in vårt veto om någon i EU börjar tala om en EU–armé. Idag är det ingen som nämner ordet veto.
• EU:s så kallade fredsstyrka skulle bara syssla med minröjning och sjukhusbyggande. Men den svenska utrustningen till styrkan blev genomgående militär. Jag skulle gärna vilja se hur man ska använda JAS–plan och ubåtar i minröjningsarbetet.
• Sverige är det land utanför NATO–kretsen som NATO har det bästa och intimaste samarbetet med. Det svenska försvaret NATO–anpassas idag i ett mycket högt tempo.

Så vill jag säga några ord om Dalarna. Jag vill säga att detta län har sällsynt goda utsikter och möjligheter för framtiden.

• Här bor arbetsamma, initiativrika och företagsvänliga människor. Dalarna har ett gott företagsklimat. Just detta mötte jag när jag som Sveriges industriminister reste av och an i Dalarna under sex år.
• Goda kommunikationer, som blir bättre. Flygplatser. X2000.
• Högskola.
• Framgångsrika teknik– och utvecklingscentra. Jag är rådgivare till ett av dem;
  Teknikdalen i Borlänge. I Stiftelsens lokaler finns idag 50 företag med 500 anställda.
  Idén om “Framtidsdalen” håller på att ta form. Ett utvecklingsbolag “Attraktivt
  Mitt–Dalarna” håller på att se dagens ljus. Allt detta är oerhört intressant för hela
  Dalarna.
• Dalarna har en egen kultur, kulturtraditioner och en egen identitet.
• En bedårande vacker natur, som skapar de bästa möjligheter för turism och rekreation.

Det är en fördel för en region att ha dessa fördelar i en tid då långtidssjukskrivningarna för stress och utbrändhet ökar lavinartat. Allt fler behöver ha tillgång till naturen och kulturen.

Centrala Dalarna ligger på rätt plats i Sverige. På rätt avstånd till Stockholm och Mälardalen. Därför kan man planera och utveckla en egen tillväxtregion. Jag är helt övertygad om att den centrala delen av Dalarna kommer att utvecklas till att bli en av Sveriges främsta regioner, när det gäller näringslivsutveckling och attraktionskraft. Vi har goda skäl att se Dalarna som ett framtidslän.

Kära vänner!
Mina damer och herrar!

Jag vill önska Er alla, Er kamratförening och Ert kära Dalarna allt gott i framtiden!

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Utdrag ur Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/
Thage Edvin Gerhard Peterson, född 24 september 1933 i Berg, Växjö kommun, Kronobergs län (Småland), svensk politiker (socialdemokrat).
Befattningar
• Riksdagsledamot 1971–98
• Statsråd i statsrådsberedningen (samordningsminister) 1975–76 och 1997–98
• Industriminister 1982–88
• Justitieminister 1988
• Riksdagens talman 1988–91
• Försvarsminister 1994–97.