Allt i ett museum är inte äkta antikviteter. Gamla tiders textilier, t ex, är svåra att få tag på och dessutom ofta mycket spröda och känsliga för ljus, hantering, damm med mera. För att ändå kunna presentera materiel och miljöer på ett så verklighetstroget sätt som möjligt måste man ibland nytillverka utställningsföremål.

Här nedan följer ett utdrag ur den rapport som författades i december 2006 av utställningskommisarien Sara Hedström.

Karolineruniform från början av 1700-talet

En karolinsk uniform dök tidigt upp som ett önskemål och via kontakter med Armémuseum införskaffades mönster och information om hur knappar och skor kan ha sett ut. Den stora svårigheten med nyproduktionen av denna uniform var att det inte finns några original bevarade, inte ens på Armémuseum. Dessutom skiljer sig en del detaljer mellan olika regementen.

Dalregementets uniform var blå med gula uppslag. Blått kläde i 100 % ull beställdes från AB Josef Wilund i Borlänge, men något gult tyg av samma kvalitet fanns inte att tillgå utan vitt kläde och gul textilfärg fick bli alternativet. Dessutom färgades båda tygerna med lite brunt för att inte färgerna skulle vara så grälla. Armémuseums råd var att tvätta tyget i 60 grader och tumla för att det skulle få en mer tidstypisk struktur. Efter garantier att de dyrbara metrarna tyg inte skulle få en grytlapps storlek tillbringade undertecknad två dagar med att tvätta, färga och tumla i flera omgångar. Resultatet blev dugligt och sömnadsarbetet satte igång.

En del forskning resulterade i att två olika sorters knappar beställdes, både platta och kullriga. Företaget Bronsil AB i Köping kunde mångfaldiga en ”originalknapp” och det beställda antalet kopior i mässing kom som ett brev på posten.

Då det finns en tradition i Dalarna med skinnbyxor var det möjligt att man längre än något förband höll på denna tradition. Byxor och väst beställdes därför från Malungsskräddaren Täpp Lars Arnesson som även sydde gehäng och handskar. En trekantig karolinerhatt tillverkades av CTH-fabriksmuseum i Borlänge.