1708/1202:7

PLANTING-BERGLOO, ALEXANDER JOHAN (adliga ätten nr 1016), född 1688-03-02 i Västmanland, död 1758-03-31 i Näskotts sn (Jämtl.).

Föräldrar: Generalmajor Mikael Johansson Plantin, adlad Planting-Bergloo, född på 1650-talet i Stockholm, död 1729-12-26, och hans 1:a hustru Armika Skeckta, född 1665, död 1723-05-09.

Menig vid Jämtlands regemente 1702, förare “vid Berg” s å, sergeant vid Västgöta ståndsdragonregemente 1703-10-15 (kvarstod även vid Jämtlands regemente)

Var vid Livgardet som musketerare sommaren 1704, sergeant i juli 1706, bataljonsadjutant i november 1707

Sekundlöjtnant vid Dalregementet och Majorens kompani (Leksands) 1708-12-02

Fången 1709-06-28 vid Poltava “under återtåget från upptagsställningen i skogen till gardesskansen”. Han återkom till Stockholm 1722-05-28 och blev 11-05 placerad som fänrik vid Västerdals kompani. Han erhöll 1723-07-27 kaptens karaktär med rangen räknad från 1722-06-26

Löjtnant vid Rättviks kompani 1723-09-17, transporterad till löjtnantsindelningen vid Majorens kompani 1728-12-06

Avsked 1746-10-21 med dubbelt löjtnantsunderhåll.

Gift l:o 1730-08-30 i Värmdö sn (Sth.) med Ulrika Cronstedt, född 1711-12-18, död 1738, dotter till generallöjtnant Gabriel Olderman, adlad Cronstedt, och hans 1:a hustru Brita Österling samt syster till Charlotta C., gift med kapten Johan Breitholtz (1720/0928);

2:o 1748-07-03 i Näskotts sn med Catharina Lundman, född 1725-11-02 i Offerdals sn (Jämtl), död 1791-11-30 i Anundsjö sn (Ångerml.), dotter till kaptenen vid Hälsinge regemente Erik L. och Anna Maria Burman.

Barn i 1:a äktenskapet, födda i Leksands sn: Margareta Maria 173 1-06-05 Catharina Elisabeth 1732-09-02

I det 2:a äktenskapet föddes döttrarna Armika Maria 1748-07-05, Ulrika 1750-08-24, Hedvig Magdalena 1752-11-22 och Anna Justina 1756-01-21.

P.-B. var en ärrad karolin. Han sårades i högra låret under marschen till Grodno 1706 och var sängliggande i 18 veckor. Han deltog vid Holoftzin, Meskowitz och Veprik samt sårades vid Poltava av två kulor, som inte kunde avlägsnas. Som krigsfånge vistades han i Tobolsk.

P.-B:s tid vid Dalregementet efter kriget blev fylld av självförvållade motgångar. Han förlorade en process mot regementsskrivare Daniel Noréen (1725/1029), blev avstängd från sin tjänst och miste sina kollegors förtroende.

Processen gällde en revers på 972 daler kopparmynt, som P. -B. sade sig ha fått av Noréen i september 1727 avseende fordringar på kronan som P. -B. hade p g a gamla löneanspråk (från fångenskapen) och senare gjorda utlägg. Noréen gjorde gällande att reversens summa var förfalskad. Målet behandlades först vid tingsrätten i Leksand och därefter vid lagmansrätten i Falun, som jämlikt P.-B:s adliga privilegier underställde frågan hovrättens prövning. Domen utföll till Noréens förmån under hösten 1733.

P.-B. blev avstängd från sin tjänst ända fram till sitt avsked och deltog därför inte i kriget mot Ryssland 1741—1742.

I varje fall den yngre delen av officerskåren tog Noréens parti och ingen ville “dricka ur kanna” med P.-B. I ett ödmjukt memorial 1734-03-13 begärde 18 officerare att regementschefen “tächtes förskona oss at hädanefter giöra tienst med Hr Capitain Planting till dess han bewisar sig oskyldig”. Officerarnas underskrifter är en unik samling namnteckningar på ett ställe av kända befälspersoner på regementet under denna tid.
 

1958 restes en minnessten på Näskotts kyrkogård över P.-B. och två andra karolinska officerare, en av dem hans svärfar i 2:a äktenskapet, samt de år 1719 stupade soldaterna från Näskotts sn.