I november 2010 reste webmaster och gamle vännen Åke till Uppsala för att hälsa på vår gemensamme vän Gösta som strax skulle fylla 80. Gösta är en underfundig  historieberättare och här följer ett utdrag ur hans fatabur:

"Det var på hösten 1951 och jag låg på sjunde kompaniet på Dalregementet. Då hade vi korum på lördagarna. Vi var där halva lördagen och sen ställde hela kompaniet upp på kaserngården och så var det GIVAKT! KORUM! LEDIGA! Då kom trumslagarn från musiken och ställde sej bredvid Kapten och då var det meningen att korumsångaren skulle gå fram. Hela sommaren hade det varit en från Falun men han hade sagt ifrån sej och då sa Kapten att då får du skaffa en i ditt ställe. Han gick och frågade på hela kompaniet om någon kunde bli efterträdare men alla sa nej. Och så kom den där lördagen som vanligt och det skulle vara korum, den vanliga ceremonien, och det kom ingen korumsångare fram. Och Kapten, Hobborn, sa: "korumsångaren fram!" men det kom ingen. Framför mej stod jägarplutonchefen Löjtnant Strand och han vände sej om och sa "gå fram Zetterberg!" Man var ju van att lyda så jag gick fram. Då skulle det gå till så att jag tog upp "Vår Gud är oss en väldig borg". Vi skulle sjunga första versen och texten kunde jag, men jag var dålig på att sjunga. Men kapten, Hobborn, han var duktig att sjunga så vi sjöng. Så var det "Fader vår" som jag kunde utantill. Så var det höger och vänster om och då kom sergeant Moström fram till mej, han var en gammal kämpe på Dalregementet, han såg mej i ögonen och sa "fy fan gosse, du läste Fader vår så jag fick tårar i ögonen!" Då blev jag rörd så jag fortsatte med det där. Det var det närmaste jag har kommit prästyrket.
Och Hobborn var omtyckt!"

Denna goda historia föranleder webmaster att presentera lite mera material kring den mytomspunne kaptenen, "Hobborn" Lindström.

Vi passar också på att visa ett utdrag ur Armborstet 1952, nämligen avsnittet om 7.pionjär- och jägarkompaniet där Gösta gjorde sin värnplikt på jägarbefälsskolan.