”Teddy” Ternberg levde ett minst sagt omväxlande liv och omdömen av varierande slag har fällts om honom. Utan tvekan hade han stor, ibland avgörande betydelse för svensk underrättelsetjänst under 1940- och 50-talen. Sökningar på internet ger ett antal träffar.

Hans Lindskog, mångårig ledamot av Tisdagsklubben, har forskat och skrivit en omfattande uppsats om Ternberg och den finner man genom att klicka på denna länk.

 

Här nedan presenteras Ternbergs  personartikel i Dalregementets personhistoria.

 

1915/1231:6

TERNBERG, HELLMUTH ERNST AXEL, född 1893-09-13 i Stockholm, Skeppsholms förs., död 1971-05-25 i Worms, son till mariningenjören Gustaf Robert T. och Augusta Ottilia Limberg från Marienburg, Livland i Ryssland.

Gift 1: 1929-12-06 med modetecknerskan Britta Anna Dahl, född 1906-11-08, död 1972-06-27 dotter till kamreren Martin D. och Anna Lundin. Äktenskapet upplöstes 1938-02-21 och hustrun gifte om sig s.å. med konstnären Tage Hedqvist.

Gift 2: 1941 (enligt vigselbevis 1940-08-03; se nedan) med Margriete Grosvald, född 1895 -10-16 i Riga, död i Stockholm.

Äktenskapen var barnlösa.

Studentexamen i Stockholm, Östra Real 1912

Officersaspirant vid Dalregementet 1913-06-06, .Fänrik 1915-12-31, Underlöjtnant 1918-01-18, Löjtnant 1918-06-28
Avsked 1920-07-09, varefter T. — enligt egen utsago — ”levde bohemliv” i Berlin

Återinträde i tjänst 1922-01-27 — dock med underlöjtnants lön i två månader.
Elev vid Krigshögskolan 1922-24
Efter provtjänstgöring vid flygspanarskolan tjänstgjorde han från september 1925 till juni 1926 vid Norrbottens regemente.
Tvångsvis överförd till övergångsstat 1926-11-01.
Kapten 1930-11-28
Återinträde som kapten på aktiv stat 1940-08-01
Avsked 1943-10-01 med inträde i reserven och med arvodesanställning vid Försvarsstaben
Major i Dalregementets reserv 1946-10-01

Ternbergs liv utanför den ordinarie militära tjänsten är svåröverskådligt. Det beror delvis på att han hade en rastlös och äventyrlig läggning men kanske också på att han tidigt kan ha inriktat sig på underrättelsetjänst. Det är mycket möjligt att han redan under tjugotalet fick kontakter i främst Tyskland, som han senare kunde utnyttja för svensk underrättelsetjänst.

Han bosatte sig i Stockholm och arbetade inom Marabous försäljningsavdelning samt vid Stockholms-Tidningens försäljningsavdelning. Med hänvisning till motsättningar med Marabous ledning slutade han sina anställningar och ”gick till sjöss”.

I januari 1939 bosatte han sig på gården Bodalen på Fångö i Gryts skärgård. Han inkallades 1939-12-05 till krigstjänstgöring som underrättelseofficer vid fördelningsstab i Norrbotten. T. anmälde sig därefter som frivillig till Finland, men hann aldrig inträda i Frivilligkåren. Han placerades åter i underrättelsebefattning — nu i Värmland. Han samarbetade där med sin yngre regementskamrat Carl Ragnar Béve (Se denne; 1938/0429:2).
T. överfördes dock snart till mer kvalificerad underrättelsetjänst, officiellt till Försvarsstabens underrättelseavdelning men i realiteten till dess hemliga gren — G-byrån (senare C-byrån). Hans ryska kunskaper från barndomen och hans stora kunskaper i tyska var en stor tillgång. Under sin tjänst hade han bland annat ansvar för byråns gränsorganisation och denna verksamhet kom att belönas med utmärkelser från Norge, Danmark och Finland.

Ternberg medverkade aktivt då den beryktade sabotageorganisationen ”Wollweber-ligan” avslöjandes. (Ernst Wollweber blev senare chef för den östtyska underrättelsetjänsten. )

Det har uppgivits att det var T. som gav engelsmännen den första uppgiften om att slagskeppet Bismarck i maj 1941 löpt ut på den resa, under vilken det kunde anfallas och slutligen sänkas.

Det mest avgörande resultatet av hans verksamhet var kanske att han lyckades värva en sekreterare vid Tysklands legation i Stockholm att lämna uppgifter till svensk underrättelsetjänst. Resultatet av detta kan inte överskattas. Bland annat avslöjades detaljer om Gestapos verksamhet i landet. Vidare erhöll T. uppgifter om legationens hemligaste radiotrafik. Härigenom blev det möjligt att slutgiltigt knäcka tyskarnas chifferkod och sedan följa deras radiotrafik.

Hösten 1941 gjorde T. en omfattande resa i underrättelsesyfte i det tyskkontrollerade Baltikum. Resan företogs med den tyska nderrättelsechefens, amiral Walter Canaris, goda minne. (Canaris tillhörde i hemlighet oppositionen mot Hitler. Möjligen kan T. ha lärt känna honom under tjugotalet). Resan skedde utan den tyska säkerhetstjänstens vetskap. Denna kom honom dock på spåren och han kunde dra sig ur tack vare varning från Margriete Grosvald. Han gifte sig med henne, som själv fruktade för sitt liv och kunde så föra med henne till Stockholm. Man måste anta att vigselbeviset feldaterats i detta syfte.

Ternberg pensionerades 1943-10-01 men fortsatte sitt arbete i underrättelsetjänsten och vid krigsslutet deltog han i C-byråns avveckling m m fram till oktober 1946, då han utnämndes till major i reserven.

Därefter återvände han till Gryt men företog långa resor i Europa bland annat för att samla in underrättelser. Han utnyttjade ofta kontakter med AB Svenska Godscentralen (ASG) för sina resor. Reseskildringar för bland annat Norrköpings Tidningar bidrog till finansieringen. Han drabbades vid ett sådant tillfälle av sjukdom och vårdades en tid av en nära vän i Worms, där han avled.

Vänskapen och äktenskapet med Margriete Grosvald varade livet ut. De levde inte tillsammans, men Ternbergs önskan var att hon skulle kunna få änkepension efter honom.

Till minne av Hellmuth Ternberg — av vänner kallad ”Teddy” — restes en stenpå Galärvarvets kyrkogård i Stockholm. På minnesvården står

FÄDERNESLANDETS ÖGA OCH ÖRA
1939-1945

Mer än tjugo år efter hans död betygar kvarvarande medarbetare att detta är ett väl formulerat erkännande. |

FFrk 4. kl m sv, CHX:sFrM, HVII:sFrK

(Se även KODNAMN ONKEL av Erika Schwarze, Bonniers 1993, med efterskrift av Lena Svanberg. Schwarze, som är den ovan nämnda sekreteraren på Tysklands legation, skildrar ingående Ternbergs roll i hennes hemliga verksamhet i Stockholm.

Efterskriften ägnar stor uppmärksamhet åt Ternbergs hela verksamhet samt redovisar Lena Svanbergs seriösa forskningar i olika källor; bland annat i Krigsarkivet.
Ternbergs verksamhet ägnades en viss uppmärksamhet i media under hösten 1993)