Inte för att webmaster vill uppmana till dryckenskap men här presenteras nu en snapsvisa. Men först ger vi en kortfattad bakgrund.
En avsevärt längre beskrivning av samma episod lämnas längre ned på sidan, efter vistexten.

Distinktionskorpral Jonas Gifting (1856-1934) förevigade sig och sitt kompani med att yttra "Orsa kompani lovar ingenting bestämt!"

Den 13 september 1894 var Orsa kompani vid Dalregementet på väg hem efter avslutat regementsmöte. Inkvartering skulle ske nära Komtillmåtta krog i Gagnef. Innan kaptenen Sven Axel Bjuggren (1851–1925) lämnade kompaniet för kvällen framhöll han vikten av kompaniets anseende: ”Alltså kommer vi nu överens om att alla håller sig nyktra!”
Korpral Gifting uppmanades då av kamraterna att tala kompanichefen till rätta vilket han utan krusiduller gjorde genom att anmäla:” Kapten! Orsa kompani lovar ingenting bestämt! „

Detta uttalande har blivit vida känt och ofta missförstått. Många har tolkat uttalandet som att dalkarlarna var osäkra i sitt löfte, medan de i själva verket inte ville lova något de inte kunde eller ämnade hålla.

Melodi: "She'll be coming round the mountain"

Korpral Gifting var en redig karl, alltjämt
på en knivig order klassiskt svar han klämt
Kapar'n sa "Ta't lungnt med krökat !"
Giftings svar: "Vi kan försök'at,
men vi lovar absolut inget bestämt !"


Jonas Axel Gifting Jonsson
född 4 februari 1856 i Ore socken
död den 6 april 1934

 

I Dalregementets kamratförenings årsskrift Armborstet av år 1956, som är tillägnat just Orsa kompani, lämnar den legendariske kamratföreningsordföranden Axel Friberg följande redogörelse:

Allt ifrån sin födelsestund år 1625 och intill sin dödsdag år 1901 är icke annat känt än att Orsa indelta kompani med varken större eller mindre heder än andra hävdat sin plats i ledet.

Under djupaste fred och vid en tid då kompaniet endast hade få år kvar att leva, hände något som med ens gjorde kompaniet namnkunnigt, och så här gick det till.

År 1894, de flesta mena att det var den 13 september, var Orsa kompani på hemmarsch efter slutat regementmöte och hade på eftermiddagen nått Gagnef. Inkvartering skulle ske nära Komtill-måtta krog. Omständigheterna tedde sig gynnsamma. Ej nog att regn under morgonen hade avlösts av en höstblank sol som kom björk, lönn och törstiga strupar att brinna. Vägen till Gråda dagen därpå tedde sig ej avskräckande. Därifrån skulle de färdas hem med båt. Lagom tid skulle ges före ett i nyktert tillstånd kärt, men i motsatt fall fruktat möte med hustruns osminkade besked och barnens förvånade ögon. För dem som voro hågade, och det var de flesta, var allt tillrätta lagt för en glad afton, fuktad ur ortens rikt flödande källor.

Innan kaptenen efter uppmarsch och order lämnade kompaniet för aftonen, framhöll han vikten av kompaniets anseende och slutade: "Alltså komma vi nu överens om att alla hålla sig nyktra".

Solaterna gingo åtskiljs med oklara tankar och grumliga sinnen. En överenskommelse borde väl vara träffad mellan förhandlande parter, denna vore ensidigt uppkommen och såsom sådan ej bindande. Några hoppade jämfota av ilska och mente att sådant ämnade de giva fan. Men många mente detta vore ej rättrådigt utan någon sorts uppsägelse. Det klarnade snart att den munvige Gifting, gärna hörd av truppen och väl till boks hos befälet, han skulle finna de rätta orden och framsäga dem väl.

Gifting strök mustasch och skägg och bidade sin tid. Inte för snart medan kaptenen ännu vore varm av talet. Inte för sent så att han måste störas i sin middag.

I lagom tid stegade han fram, gjorde oklanderligt ställningssteg, rakryggat honnör samt började som skick och bruk föreskriver, "Kapten!" Därefter fällde han sina väl genomtänkta ord.

Kaptenen förstod honom genast.

Vad han sagt fördes av det bevingade ryktet ut över landet och stundom över gränserna, men missförstods alldeles och kommer att missförstås så länge svenska talas i detta land. Man trodde att Orsa kompani icke visste vad det ville. Men i dess beslut fanns ej spår av tvekan. Orden voro vägda att tolka meningen hos ett ordhålligt, självständigt men ej självsvåldigt kompani.

Då nu denna bok överlämnas till en läsande allmänhet sker det, i vad fortsättning angår, med ord efter berömt mönster:
Orsa kompani lovar ingenting bestämt

 

Mer om Jonas Gifting Om graden distinktionskorpral