Kalvskinnsränseln var under senare hälften av 1800-talet och en liten bit in på 1900-talet soldatens bäranordning.

I 1869 års Militärförfattning benämns den "Ränsel, infanteri av ludet kalfskinn med bärremmar". Träförstärkt i över och underkant. Läderskodd. Fodrad med grått linne. Extra fack i locket.

I soldatjargongen fick ränseln heta "Kalven" eller "Maran". Vissa språkvetare tror att Kalven avsåg den tomma ränseln medan den fyllda kallades Maran.

Maran var i folktron ett övernaturligt väsen som plågade sovande personer genom att sätta sig på deras bröst och "rida" dem, varvid en svår ångest- och kvävningskänsla uppstod.

När soldatränseln var fylld med utrustningsdetaljer var den tung, obekväm och lika obehaglig som att ridas av Maran.