Ra 140 består av en sändtagardel och en fästplatta med omformare och batterilåda 301. De två delarna är förbundna med en strömkabel. Stationen är således delbar varvid sändtagaren är tänkt att fästas framtill på operatörens stridssele medan strömförsörjningsdelen fästs på ryggen. Tillhörande packficka rymmer bl a handmikrotelefon,normalantenn och marschantenn.
Stationen har tre uteffektlägen : 0,01 - 0,7 - 2,5 watt och frekvensomfånget är 30,00-77,95 Mhz FM/UK.
Stationen har frekvenssyntessystem och är  halvledarbestyckad utom sändaren som är rörbestyckad. Tillverkare var SRA, Svenska Radio Aktiebolaget.
I slutet av 1950-talet beslöts att infanteriets Ra 100 (en 1940-talsradio) skulle ersättas av en lätt och modern radiostation som skulle kallas Ra 140. Arméstabens krav på bland annat tre förinställda kanaler medförde att konstruktionsarbetet drog ut på tiden och att stationens innanmäte närmast liknade ett urverk. Bland tekniker blev den aldrig populär.
Innan Ra 140 var klar hade infanteriet hunnit få både Ra 105 och Ra 145, amerikanska stationer. När Ra 140 väl levererades fick den bli en jägarstation. Ra 105 blev av olika skäl inte så långlivad varför ra 140 så småningom blev vanligt förekommande även i infanteriet. Stationen var i bruk en bit in på 1990-talet. |
