Roland Lindberg, militärmusiker på Dalregementet, var
den som först svarade på månadens tävlingsfråga. För honom var det
naturligtvis så lätt att svara att han på egen begäran deltog utom tävlan.
Månadens föremål är nämligen ett
Axelgehäng m/1943 för regementstrumslagare
Olle Kandell visste också vad detta var och han samlade
återigen på sej ännu
ett gratis inträde till ett av våra museer. Vi måste nog snart
fundera ut ett alternativpris.
Anna-Maria Selking visste också att vi visade en liten
del av ett axelgehäng för regementstrumslagare. Men fler än så var det
inte.
Börje Forslund driver nog med oss
när han föreslår att detta är en ljusstake för väggmontage.
Två regementstrumslagare, först
Musikförvaltare Sven Söderlund och bakom honom hans blivande efterträdare
Gunnar Norberg, här på klarinett.
Sven Söderlund
Axelgehänget var (och är) en sorts tjänstetecken för regementstrumslagaren.
De två miniatyrtrumstockarna på gehänget ger oss en koppling till den den
franska ordet tambourmajor eller på ren svenska tamburmajor
som
egentligen betyder förste trumslagare. Den som anför en musikkår kan kallas
tamburmajor men inte i armén, där heter det regementstrumslagare och
ingenting annat. Marinens motsvarighet är flaggtrumslagare och i flygvapnet
säger man flottiljtrumslagare
Roland Lindberg berättar:
Detta är Kunglig Dalregementets Musikkårs Regementstrumslagargehäng.
Detta gehäng var det sista som bars innan Regionmusikens tillblivelse 1 juli
1971.
Lägg märke till att Regementstrumslagargehänget omslutes av Serafimerordens
Stora Kedja, något som Musikkåren var stolta över på den tiden.
Insignier är också två miniatyrtrumstockar med Druva.
Druva = en tyngd av mässing som höll balans vid stockens upp- och
nedåtgående rörelse. |
