utdrag ur Soldat-Underwisning för Swenska Armén
(Anmälarens kommentarer i kursiverad stil)
ur förordet:
Hwarje Corporal eller Soldat erhåller ett exemplar deraf
( d v s
Soldatundervisningen) och skall medhafwa det wid all commendering
från hemorten.
När Corporal
eller Soldat genom afsked eller dödsfall afgår, bör Compagnie-Befälet, så widt
ske kan, återtaga den afgågnes exemplar, för att tillställas efterträdaren i
numret.
(Inget slöseri med
trycksakerna således)
81. § Gewäret är Infanteristens hufwudwapen. Det egnar sig till striden på afstånd genom krutets kraft, som drifwer kulan, och till striden på nära håll medelst Bajonetten.
Kolfwen kan äfwen med fördel anwändas, dock blott i nödfall, och aldrig som klubba, men säkrast är att möta fienden med Bajonett-spetsen.
Soldaten bör därföre med all omsorg wårda sitt gewär och sin ammunition, hwilka samfält utgöra hans anfalls och förswars wapen.
Utom wapnens
behöriga wård, åligger Soldaten, att med ospardt nit söka förkofra sig i deras
rätta begagnande:
a) Medelst målskjutning, för att på afstånd kunna göra fienden afbräck;
b) Genom Bajonettfäktning, för att på nära håll med fördel kunna bekämpa
honom.
Soldaten bör emot fienden (och äfwen wid öfning i fredstid då han rigtar emot trupp) strängt iakttaga målskjutnings-instruktionens föreskifter.
Af dem inhämtas att:
På 200 alnars [=c:a 120 m] afstånd, bör Soldaten rigta midt på visir-puncten, som för wåra skottställda gewär ligger något nedom skärpet:
På 300 alnars [=c:a 180 m] afstånd, midt på Tschakoten, ty då har kulan, i följd af sin egen tyngd, redan sänkt sig under sigtlinien; samt
På 100 alnars [=c:a 60 m] afstånd, något under skrefwet, ty då är kulan öfwer sigtlinien.
När Soldaten är sig sjelf lämnad, får han ej skjuta om han ej har anledning till säkert skott. Han bör i allmänhet wäl spara sin ammunition och tänka på behofwet däraf wid ett annat tillfälle.
Wid Bajonett-fäktning bör Soldaten alltid gå anfallswis tillwäga. Därigenom afgöres striden hastigare, och fienden, twungen att tänka på sitt sjelf-förswar, hinner ej rigta några farliga stötar mot Soldaten. Paraderna böra således hufwudskligast påräknas och anwändas för att föra undan fiendens jern och bana sig wägen till hans bröst.
Så långt inga nyheter för 2000-talets markstridssoldat.
Här följer ytterligare ett par sidor ur orginalet
CH