Venjansvisan, diktad på 1500-talet till minne av slaget vid Brunnbäcks färja
Brunnbäck är ett litet samhälle 8 km sydost om Avesta och i närheten av Krylbo i Dalarna, vid Dalälven. År 1521 stod här slaget vid Brunbäcks färja, där ett uppbåd av dalkarlar under ledning av Peder Svensson från Vibberboda och Olof Bonde från Norrbärke slog ner en här av danska knektar genom en kringgående rörelse och ett anfall som tvingade ner danskarna i älven.
Slaget vid Brunnbäcks färja var ett slag under Gustav Vasas befrielsekrig, den första större sammandrabbningen mellan Gustav Vasas upprorstrupper, som till största del tågat ned från det ockuperade Falun, och unionslojala, främst danska, trupper från Västerås. Slaget stod under första hälften av april 1521 vid byn Brunnbäck i närheten av den färjeplats över Dalälven som då fanns (Wikipedia)
Kung Gösta han reser i Dalarna opp,
han sade till dalkarlar sin':
Kung Kristian ligger på Stockeloms slott,
han dricker båd' mjödet och vin
I hören nu mine dalkarlar ehvad
jag eder skall bjuda uppå,
om I viljen följa till Stockeloms stad
att jutarne med mig nedslå
Då svarte dalkarlarne ej till behag,
men sade kungen igen:
Det stod ett slag om långefredag;
vi minnas det alla väl än
Så låten oss alla i herrens Guds namn
på vägen oss gifva nu snart,
sad' kungen, att frälsa vårt fädernesland
från jutarnes grymma medfart
Strax annat sinne i dalarne rann,
de sade till Gösta sin kung:
Om du vill blifva vår härhövidsman,
så följer båd´gammal och ung.
Snöskräfvorna och furufnatten i trä
rätt pilen råkar uppå;
ja, Kristiern, den bloderacken ock med
skall ingalund' bättre nu gå
Helt gerna är jag eder härhöfvidsman,
strax svarade konungen då,
allenast I ären mig trogna hvar man
inunder min fana blå.
De dalkarlar svarade med friskaste mod
som alla de varit en man:
Vi våga väl gerna båd' lifve' och blod
mot en så grymmer tyrann
Kung Gösta han svarade åter på slikt
och sade till dem alltså:
Vi bedja Gud fader i himmelrik,
så lärer väl bättre oss gå
Så foro dalkarlar med bågar åstad
allt öfver den Tunabro,
flere då vore dalkarlar i rad,
än konung Gösta månd' tro
De dalkarlar skynda sig fort i sitt lopp
allt neder till Tunahed;
större nu blef dalkarlarnes tropp,
än konungen kund' öfverse
De rasta der något, men foro se´n fort
med ifver och fullsintan håg
att komma ju förre till den samma ort,
der hopen av jutarne låg
Dalkarlarne hinna till Brunnebäck fram
der fingo de jutar i syn,
strax flere dalpilar i vädret man fann
än haglet nedfaller i skyn
Dalkarlarne börja att skjuta allt mer,
de skjuta, alla en man;
tjockare rykte dalpilar der ner,
än sanden på sjöastrand
Så körde de jutar i Brunnebäcks elf,
så vattnet dem porlade om,
de sörjde deröfver, att Kristiern sjelf
han ej der tillika omkom
Så togo de jutar nu alla till flykt
och läto slikt omkeligt qväd:
Hin må mere dricka det porsöl de brygt
i smedjan vid dalkarlens städ
Så låten oss alla i herrens Guds namn
på vägen oss gifva nu snart,
sad' kungen, att frälsa vårt fädernesland
från jutarnes grymma medfart